Det vore underbart att få träffa någon som gör just detta. Som tar hela mig till sitt hjärta. Som älskar mig för alla mina goda sidor. Och trots alla sämre.

Kanske. Kanske inte. Den som lever får se. Men jag hoppas. Om jag vore troende skulle jag be. Önskar. Det vore på tiden. Jag får helt enkelt vänta. Det som kommer ska ske.

Lite snabbare än vanligt
Slår hjärtat nu idag
Planeringsdag på jobbet
Och ny på jobbet det är jag

Jag hoppas de är snälla
Att allting känns så bra
Att ingen brukar gnälla
Och alla jämnt kan dra

Jag hoppas jag ska trivas
Att högt i tak det är
Att folk inte gruffas och kivas
Utan lever i princip som de lär

Jag hoppas man skojar och skrattar
Att alla kollegor hjälps åt
Att varken vuxna eller knattar
Står ensam med oro, förtvivlan och gråt

Jag hoppas att chefen är proffsig
Kan lyssna, diskutera och förstå
Att han inte är stel eller snofsig
Och att det funkar mellan oss två

Jag hoppas att valet var rätt
För tiden känns ändå som inne
Lämna underbara kollegor o barn var inte lätt
Ni finns kvar i mitt hjärta o minne

Nu är jag ute på okända vatten
Och hoppas få styra dit jag vill
Jag håller i kjolen och lyfter på hatten
Och önskar mig själv lycka till

När själen efter bekräftelse skriker
Och kroppen längtar och ömmar
När ögonen svämmar över
Och magen värker så
När orken och glädjen sviker
Och meningslösa känns mina drömmar
Och jag vet vad jag behöver
Fast du inte vill höra och förstå

När nätterna blir korta
Och dagarna så långa
Är kärleken som jag känner
Ändå så gränslös, ren och sann
Då du känns mig så långt borta
Blir orosmolnen många
Men jag står för mina vänner
Att du är mitt hjärtas man

Men nu det ofta känns
Som att jag inte kan litas på
Mina bördor du låter dig tynga
Och drar dig undan ibland
Det känns som att du för mig skäms
Fast du inte säger det så
Men även om jag inte alltid vill sjunga
Gör jag så gott som jag kan

Jag känner en press att bevisa
Att jag inte tänkt lämna och gå
Du påminner om val som jag förut har gjort
Då ångest en gång mig så plågat
Du säger att tiden får utvisa
Att det är enbart dig jag tänker på
Att det mesta var gott tycks du glömt bort
När du påtalat för andra hur jag dig sågat

Jag önskar det förflutna aldrig hade hänt
Att vi kunde se framåt och njuta
Jag hoppas ännu få en riktig ny chans
För du är bättre än alla andra
Tänk om bokens blad för alltid vore vänt
Och oron hos båda kunde få sluta
För när mitt hjärta åter värmdes och vanns
Blev vägen lättare att vandra

Jag hoppas den dagen kommer snart
Då vi kan mötas till hundra procent
Tills dess får mitt hjärta va trasigt och tungt
Då ensam ett tag jag vill vara
Jag ser framemot att få det underbart
När bokbladet väl blivit vänt
Nu ska jag bygga på självkänslan lugnt
Konflikter oss båda bespara

Jag ser oss dock ännu som ett älskande par
Du är och förblir min prins
Om även du vill och har känslorna kvar
Så vet du nog var jag finns.

??????????????

Jag skrev denna dikt till min fd pojkvän i hopp om att han skulle förstå min oro, uppskatta min vilja att få vårt förhållande att lyckas och bli tacksam över min kärlek.

Kommentarerna uteblev dock helt. Likaså den efterlängtade bekräftelsen. Förståelsen visade sig vara ungefär lika mycket som noll. Och efter ett par uppslitande gräl om småsaker var förhållandet till ända. Eftersom jag vet att jag försökte så många gånger så blev det lättare att släppa taget och gå vidare.

Få saker i livet har en förmåga att bryta ner en människa så totalt som bristen på sömn.Tro mig- jag vet. I tider av hög anspänning, högt tempo och avlösande svårighsvårigheter finns det något som trots allt kan hålla oss på banan. Nämligen sömnen. Tyvärr funkar det åt andra hållet med.

Nu har jag kommit in i en period då jag vaknar på tok för tidigt. 6h sömn är alldeles för lite för min del. Så nu är mitt prio 1 att ändra på detta sömnbeteende. Jag ska fortsätta att tänka på att inte motionera för sent på kvällen, men att röra på mig dagligen. Jag ska tänka på att inte inta något med koffein för sent på kvällen men fortsätta dricka teer som ska förbättra sömnen. Jag ska fortsätta att slå ner på tempot innan läggdags men jag ska även införa ett tillfälligt surfstopp i sängen. Ljuset från mobilen på kvällen gör att sömnen försämras och när jag nyfiket går in på Fb på morgonen så kan jag sällan somna om igen. Teknostressen i mitt liv ska minskas. Att skriva av sig kan dock aldrig vara fel. Så räkna med en å annan blogg till.

En bild säger mer än tusen ord sägs det. Tillsammans med ett citat borde det säga ännu mer och kanske är det därför som dessa bilder m citat är min främsta källa till inspiration. De talar till mig. Lyfter fram saker som ligger längre bak slumrande i mitt (o)medvetna.

Som den här bilen till exempel. Visst vet jag att förhållanden kan spricka pga andra saker också. Som när avstånd och barn sätter naturliga käppar i hjulen för att man ska kul dela en vardag tillsammans.

Men ändå. Ofta handlar det faktiskt om just detta. Behovet av att förverkliga sig själv/att sätta sina egna intressen o behov främst/ oförmåga att kompromissa och mötas på halva vägen/ stela åsikter och attityder tillsammans med nonchalans och ignorerande kan döda vilket förhållande som helst. Det är jag ett levande bevis på.

Jag har en väninna som liksom alla andra människor är fantastisk på sitt egna vis. Hon är konstnärlig och varje gång som jag besöker henne slås jag av hennes skapandeförmåga och hennes blick för vad som passar in i hennes feminina och lite gammaldags miljö.

Min väninna bryr sig om andra människor. Och framförallt så bryr hon sig om vad de tycker och säger om/till henne. Tyvärr har hon dock inte samma möjlighet som de flesta av oss att skaka av oss negativa erfarenheter o mer eller mindre elaka/opassande kommentarer. Hon är inte ensam om detta. Hsp personer (highly sensitive persons) finns överallt runtomkring oss. Jag har dock personligen aldrig tänkt på detta innan jag träffade min goda väninna.

Ibland kan min kära väninna göra mig smått frustrerad. Ibland kan jag faktiskt bli irriterad och nästintill arg. Det handlar dock aldrig om att hon inte duger som hon är. För det gör hon. Min frustration/irritation/ilska handlar mer om att jag känner mig otillräcklig som väninna ibland.

Jag önskar att jag kunde ge henne styrkan att tro på sig själv. Att ge henne förmågan att kunna ta avstånd från energitjuvar och därmed slippa låta sig bli utnyttjad. Att kunna sålla bland intrycken och endast fokusera på det positiva. Jag önskar att jag kunde låta henne se sig själv med mina ögon. En omtänksam och sinnlig kvinna som aldrig vill någon annan något illa. En kvinna som missförståtts ibland och som mått väldigt dåligt i perioder. En kvinna som är värd aatt behandlas med respekt. En vän att vara rädd om. En skatt. Hon har min respekt. Min tillgivenhet. Och min fulla förståelse (även om jag ibland får jobba lite på just den sista biten). Jag önskar henne en omgivning som tar hänsyn till hennes svårigheter och uppmuntrar och stärker hennes många styrkor o talanger. Jag önskar henne ett liv fritt från drama. Och massor av kärlek och lycka. Det är hon värd.

Jahapp. Som relativt nybliven 40taggare får jag nog inse att jag- om inte tidigare så iallafall nu- tillhör medelåldern.

Jag känner ingen åldersnoja eller mental stress över detta dock. Och den omtalade 40årskrisen den såg jag aldrig så mycket som röken av. Nåja, med tanke på all skit som jag gått igenom tidigare i mitt liv så har jag kanske krisat färdigt. 4 good. Jag tror o hoppas det iallafall.

Nåja. Tillbaka till nutiden o medelåldern. Å några snabba reflektioner kring denna.

1.Jag känner min kropp o mitt psyke bättre än tidigare. Jag vet således vad jag bör göra o undvika att utsätta mig för.

2. Jag bryr mig SÅ mycket mindre om andras åsikter och vad de kan tänkas gilla/ogilla. Jösses, vad skönt det är att klä sig bekvämt o praktiskt tex och slippa frysa arschlet av sig. Lika skönt som att få klä upp sig och piffa till sig ordentligt ibland o strunta i om någon tycker att man är overdressed för tillfället.

3. Visst har kroppen tagit lite stryk av tidigare hårt leverne (å nu talar vi inte om alkohol/droger/uteliv utan snarare om dålig självkänsla/höga krav/högt arbetstenpo/ mentalt stress o utbrändhet). Jag har dock insett att det finns något som jag kan göra för att "hela" mig. Mer eller mindre. Det stavas mindfulness, egentid, motion, frisk luft, solljus, andningsövningar, att stå för vad jag tycker, att släppa negativa tankar o andras kommentarer, att umgås med folk som ger positiv energi och slutligen att stoppa i mig omega3, magbakterietabletter o dyl för att komma till bukt med dåligt minne, magkatarr o dyl.

Så...visst är kroppen inte lika pigg och oförstörd som för 20 år sedan. Men å andra sidan så är knoppen desto mer på hugget.