Dagens singelmän tycks oftast vara livrädda för allt vad romantik, kärlek och ömsinthet innebär.

Jag är en romantisk varelse. När jag blir intresserad av någon vill jag visa det. Bekräfta personen. Visa min uppskattning och att han gör mig glad. Jag vill glädja och stärka personen. Flirta och bli flirtad med.

Tragiskt nog tror jag att en del män kan misstolka min romantiska läggning och tro att jag är desperat eller naiv. Jag är långt ifrån detta. Snarare är jag väldigt analytisk och försiktig. Men men...

Först och främst är jag romantisk och vill jag inte stanna på vänskaplig nivå så ser jag till att visa det. Men inget är så fruktansvärt tråkigt/oattraktivt som att flirta med någon som har fullt upp med att hålla folk på avstånd/någon som inte vill/törs vara romantisk och känna berusningen av att uppvakta o uppvaktas.

Jag skulle vilja föreslå 3 olika kategorier av nätdejtingsidor:
(Jag kanske kommer på fler senare.)

1. Brända/bittra/besvikna personer som vill ha bekräftelse och tillfälliga relationer men som är rädda att bli besvikna igen och därför skyr seriösa förhållanden som pesten.

2. Nyblivna euforiska singlar som lyckligt njuter av att få bekräftelse och söker nya spännande möten hela tiden och inte alls är redo för att binda sig igen.

3. Människor som har bearbetat det förflutna. Kommit över besvikelser och gamla exx och nu hoppas återigen få uppleva kärleken igen

Eftersom jag själv tillhör 3e kategorin upplever jag det oerhört tröttsamt att oftast träffa män ur de andra 2 kategorierna när det äntligen dyker upp någon som man känner på sig att man skulle kunna lära sig att älska. Har fått fler erbjudanden om att bli någons kk än jag kan minnas. Ett flertal bara i år. Jag kommer alltid att svara på samma sätt. Det är inget för mig.

Mer kärlek och romantik åt folket i allmänhet och åt mig i synnerhet ;-)