Fest är oftast skoj.

Förfesten är oftast roligast i mitt tycke. 

Nu är jag ju knappast någon partyprisse precis    men det kan ändock va skoj att gå ut och lufta sig ibland med nån go väninna, skvallra lite och kika om det finns någon hunkig man som inte är ringmärkt ute på marknaden...inte för att man vågar göra någon stöt ändå men ändock... 

Den senaste festen jag var på drog jag igång själv, en gårdsfest utanför huset där jag bor. Som jag sa till en granne...blir man aldrig bjuden på fest själv får man väl dra ihop nåt själv. 

Tyvärr hade jag slarvat med att sätta upp lappar i god tid och kanske var det därför som vi inte blev så många som jag hoppats på. (eller oxå beror det på att man fick ta med sig mat o dryck själv hihi) . Det var dock både lättsamt och trevligt och jag hoppas och tror att både barn och vuxna hade skoj. 

Fäst är ett lite lustigare ord än fest, eftersom det kan betyda lite olika saker.

Att vara fäst vid någon kan väl inte vara annat än positivt. Saker som vi väljer att fästa på våra kläder finns ofta där av en anledning. Reflexer och nycklar är väl nåt jag i skrivande stund kommer på som exempel. Även här har alltså ordet en positiv klang iaf i mina öron.

Fästingar däremot....usch och fy för dessa blodsugande spindeldjur (ja, jag slog upp kräken i wikipedia   ).

En välmenande granne påtalade häromdagen att vår katt nog hade en eller annan av dessa kräk i sin päls, och mycket riktigt, visst hade han en liiten men ack så vidrig fästing på halsen. Min puls steg genast. Hur göra nu? Själv minns jag mina misslyckade försök från förra sommaren med vånda då jag förgäves försökte befria min fyrbenta vän från det som plågade (läs kliade) honom. Det hela slutade då med att en snäll granne fick rycka in men nu bor hon inte kvar på gården längre och dessutom är jag ju hemma med magsjuka och vem törs hälsa på då?

yngste sonen blev minst sagt förtvivlad då jag berättade om fästingen för honom. Han fullkomligt kastade sig över missen, kramade om honom och utbrast med allvarlig stämma: Lucas, du får inte döööö!

Nu blev ju inte heller utgången sådan (vilket det sällan oxå gör med kräken)...

Jag smsade min gode kusin som är utbildad veterinärassistent och kattägare och frågade om hon kunde tänka sig att ställa upp (jag kunde ju gå in i ett annat rum m tanke på smittorisken). Sagt och gjort, hon dök upp efter ett par timmar med fästingborttagaren i högsta hugg. Ett par minuter senare var den borta...iaf ur missens päls...

Den lindades omsorgsfullt in bland toapapper och skickades på en resa...ner i toaletten... 

Nu hoppas jag att det dröjer innan nästa dyker upp på en familjemedlem igen.

Festa loss ni som gillar det, fäst er gärna vid varandra men se upp för fästingar!

Ligisten som fäst sig vid våran katt. Urplockad och upp och ner vänd inlindad i lite medföljande päls. Bläää!