Vad ska man säga!!?? Love it. Perhaps you shouldn't ledarna from it. ?

Missade att skriva igår så idag får bli andra bladet i min bok som är tänkt ska ge mig förbättrad självkänsla.

Bra:
Jag är sann mot andra o mig själv. Integritet.
Jag har vilat hela em för att kompensera dålig/förlorad nattsömn. Hälsosam.
Jag har bett dottern hålla junior sällskap i morgon då jag måste jobba och har sedan tagit semester resten av veckan då de har lov. Bra förälder.

Tacksam för:
Min ökade självmedvetenhet.
Mitt förbättrade minne, tålamod o förmåga till koncentration.
Trevliga hälsningar från nya kollegor och trevligt samtal med fd kollega under den gångna veckan när jag varit sjuk.

C-vitamin, d-vitamin, antioxidanter, nässpray, te med ingefära o honung, halsspray o bafucin. Hjälper nada. Niet. Iallafall inte mig. Inte denna gången.

Så trött på min brännande hals och trökiga torrhosta. Har inte kunnat gå på yoga/buggkurs/gått ut o dansat på typ 2v nu.

I morgon är det planeringsdag o gästspel på jobbet efter några sjukdagar. Sedan semester resten av veckan då det är höstlov för kidsen. Då vill jag vara frisk. Stick o brinn j-la förkylning!

Bra:
Jag stannade hemma från jobbet för att kurera mig. Självmedveten.
Jag gladde dottern m god lunch o blåbärspaj. Matlagningskunnig.
Jag tog en kort promenad o mediterade lite vid älven. Hälsosam.
Jag annonserade ut min frys till förmån för en hjälpförening. Givmild.

Tacksam för:
Att solen sken idag.
Att jag gjorde 2 medvetna men inte helt lätta val för att minimera drama i mitt liv.
Min egentid.

Behöver hjälp med:
Att finna riktig inre ro.
Att bli kvitt förkylningen.
Att trivas med ensamheten.

Jag har en väninna som liksom alla andra människor är fantastisk på sitt egna vis. Hon är konstnärlig och varje gång som jag besöker henne slås jag av hennes skapandeförmåga och hennes blick för vad som passar in i hennes feminina och lite gammaldags miljö.

Min väninna bryr sig om andra människor. Och framförallt så bryr hon sig om vad de tycker och säger om/till henne. Tyvärr har hon dock inte samma möjlighet som de flesta av oss att skaka av oss negativa erfarenheter o mer eller mindre elaka/opassande kommentarer. Hon är inte ensam om detta. Hsp personer (highly sensitive persons) finns överallt runtomkring oss. Jag har dock personligen aldrig tänkt på detta innan jag träffade min goda väninna.

Ibland kan min kära väninna göra mig smått frustrerad. Ibland kan jag faktiskt bli irriterad och nästintill arg. Det handlar dock aldrig om att hon inte duger som hon är. För det gör hon. Min frustration/irritation/ilska handlar mer om att jag känner mig otillräcklig som väninna ibland.

Jag önskar att jag kunde ge henne styrkan att tro på sig själv. Att ge henne förmågan att kunna ta avstånd från energitjuvar och därmed slippa låta sig bli utnyttjad. Att kunna sålla bland intrycken och endast fokusera på det positiva. Jag önskar att jag kunde låta henne se sig själv med mina ögon. En omtänksam och sinnlig kvinna som aldrig vill någon annan något illa. En kvinna som missförståtts ibland och som mått väldigt dåligt i perioder. En kvinna som är värd aatt behandlas med respekt. En vän att vara rädd om. En skatt. Hon har min respekt. Min tillgivenhet. Och min fulla förståelse (även om jag ibland får jobba lite på just den sista biten). Jag önskar henne en omgivning som tar hänsyn till hennes svårigheter och uppmuntrar och stärker hennes många styrkor o talanger. Jag önskar henne ett liv fritt från drama. Och massor av kärlek och lycka. Det är hon värd.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det som är det viktiga. De orden har stört mig fler än en gång. Vaddå? En del människor tycks ju vara immuna mot problem och otur medan andra verkar fungera som rena magneter när det gäller att dra till sig tråkigheter. Det är väl klart som korvspat att det är lättare att hantera små minimotgångar än såna som rubbar ens hela existens?

Men...jag måste erkänna att det ligger något i det. När man har insett vad som tynger en och kan acceptera detta kan man också välja att släppa taget om dessa tankar.

Låt de virvla iväg. Upplösas i intet. Visst kommer de tillbaka nån gång. Men då gör vi samma sak igen.

Prioritera på det som fungerar. Det som känns bra. De och det som får dig att njuta av livet. Släpp allt annat!

Jag har haft bråttom. För ofta. För länge. Idag är min största utmaning att göra lagom. I lagom takt.

Jag VET att andningsövningar och mindfulness, yoga och annan avslappning är värdefulla fantastiska verktyg för en stressad själ. Jag har själv märkt av effekten när jag gör detta regelbundet.

Fortfarande får jag dock jobba med tålamodet, förmågan att fokusera på en sak i taget, att bara vara. Vissa saker måste få ta tid. Det är en av vinsterna.

I år vet jag inte vad som har hänt. Plötsligt har jag fått så många bevis på att många människor runtomkring mig kämpar.

Att alkohol är en av människans största fiende är inget nytt för mig men att så många i min närhet lider av alkolism i olika utsträckning är ingen rolig vetskap. Även om jag är tacksam för deras öppenhet som tyder på att de är redo för att göra något åt sin sjukdom.

Jag har nyligen fått kontakt med en kvinna som har levt i ett mycket dåligt förhållande där våld förekom men som nu försöker skapa ett bra liv för sig och sina barn samtidigt som hon som ensamstående mamma både studerar och jobbar extra. Hon verkar vara en positiv kvinna, det förflutna till trots.

Jag har blivit vän med en kvinna som blivit nedtryckt av ett exx och som har fått jobba för att hitta självkänslan igen.

Jag har även blivit vän med en man som efter en arbetsskada fått brottats mot både påföljande övervikt, värk och en ständig ekonomisk misär. Just nu lever han i princip på ingenting men har gått ner typ 70kg och trots värk säger han sig ta vara på varje dag
som om den vore den sista.

Jag blir lite betryckt av dessa människors lidande men även förhoppningsfull om att de har fyllt sin kvot av olycka i livet och att framtiden ter sig bra mycket ljusare. Jag önskar dem och alla ni andra som kämpar därute (räknar in mig själv) lycka, god hälsa och välgång!