Jag pratade med en god vän i telefon igår. Han berättade att hans nya kärlek o nyblivna sambo skickat ett sms till honom på jobbet i fredags att hon flyttade ifrån honom samma dag. Utan någon som helst förvarning.

Bara det är illa nog i sig enlighet mig. Man beter sig inte så i en relation. Det som är extra sorgligt är dock att båda dessutom har en varsin son som även de funnit glädje i den nybildade familjen.

Min kompis och hans son har haft det tufft länge och detta var vad de minst av allt behövde.

Flickvännen förklarade flytten med att studierna var så krävande men att hon gärna fortsatte som särbos.

Kompisens son blev jätteledsen över separationen och pappan själv blev minst sagt paff då de levt lyckliga ihop utan tjafs och gräl.

Så sent som dagen innan flytten sa hon till min vän...hennes pojkvän...att hon älskade honom.

Varken han eller jag köper hennes historia. Så beter man sig helt enkelt inte mot någon...och allra minst mot någon man älskar. Att det är tufft i perioder att plugga är väl ingen nyhet men inget blir ju enklare för att man bor ensam.

Min killkompis är kanske den snällaste killen som finns och jag lider verkligen med honom o hans son...som nu fått uppleva ytterligare ett svek.

Jag förstår mycket väl att han inte tror på att fortsätta som särbos med denna kvinna.
Själv hade jag känt mig oerhört kränkt.

Respektlöst!!

Jag hoppas att far och son kommer över detta snart. De är värda lugn och harmoni.

Dagens dissa går till alla människor som är fega nog att avsluta en relation utan så mycket som en förvarning om att något är på tok.

Dagens hissa går till min misse som håller sin krassliga matte sällskap.

Minstingen har börjat gå hem tidigare och vara hemma själv varje dag efter skolan (dvs utom de dagar som jag stänger på förskolan). Igår fick han dessutom vara hemma med sina storasyskon som jag bad skicka iväg honom på morgonen. Det har de gjort några ggr förut och det brukar funka (inte helt utan att de blir lite osams men men iväg kommer han). 

Igår när han kom hem från skolan blev jag dock en aning bestört...trekvartsbyxor! I slutet på september! Själv hade jag frusit trots skaljacka och önskat att jag haft både vantar och mössa på mig när jag gick hemifrån halv sju. Dottern hävdade dock bestämt att hon försökt förmå sin lillebror att dra på sig långbyxor men att han vägrat. 

Idag visade termometern på 1 grad ute. Brrrrrr!

Jag förklarade hur kallt det är när det är nästan frystemperatur och fick junior att sätta på sig både täckjacka, mössa och vantar. Jag undrar om de märker på fritids/skola att mamma varit inblandad i klädvalet idag...men däremot inte igår...

Dagens dissa går till: Kylan (sov med dubbla täcken inatt som den fryslort jag är)

Dagens hissa går till: Varma kläder! 

Så, nu är det äntligen gjort! Jag kommer precis ifrån Vårdcentralen där de plockat bort stygnet efter födelsemärket som jag låtit ta bort. Redan på vägen hem kom funderingarna...

Kanske jag skulle ta och fixa nåt annat nu istället?

Det där märket har jag stört mig på i flera år och det finns ju absolut fler såna hatområden på kroppen...

Med ett självironiskt leende inser jag att det är det här som händer folk som skönhetsopererar sig, man kommer lätt på fler och fler saker som man kanske borde fixa till. För att se lite/mycket bättre ut. 

Jag tror att jag nöjer mig med att få fart på gymträningen!

Kom iväg första gången i förrgår och blev glatt överraskad över det nyöppnade gymmet.

Bra maskiner och lite folk mitt på dagen.

Ska kila iväg nu och köra pass no 2 innan jag ska börja jobba klockan 11.

Det gäller att gå ut rejält...och sedan öka....eller åtminstone...att göra det till en vana. Hihi.

Beach 2014...here I come!!!

Dotterns skrik hördes genom hela lägenheten. Själv satt jag i köket och hoppade nästan till av ljudet. Det var någon slags blandning av irritation och avsky i hennes röst som fick mig att fundera över vad det var som hänt...denna gången. 

Hon traskade in till mig i köket med bestämda steg och med uppspärrade ögon frågade hon:

-Den där burken med nötter som du köpte, var det nån typ av skämtgrej?

-Va? Nej, svarade jag med förvåning och förundran över vad som föranlett denna fråga.

-Men det står pubmix på burken (hon betonade det puuubmix). Är det inget pubeshår eller dylikt i?

-Nä, det står ju pubmix (sånt som man äter på puben) svarade jag lättat och med ett brett leende. 

Usch o fy, vad tror hon egentligen om sin mamma!? Haha haha

Så...vad har jag då lärt mig under livets gång? Tanken slår mig att det finns vissa råd som jag skulle vilja ge mina barn...även om de självfallet måste få upptäcka vissa saker själva och göra sina egna misstag ändå...Här kommer de!

1. Det viktigaste i livet är INTE att ha ett städat hem.

Visst, det är trevligt och mysigt och påverkar dock åtminstone mitt humör när det är lite ordning och reda. Men...när du ligger där på dödsbädden en dag kan jag med säkerhet GARANTERA att du INTE kommer att tänka...VARFÖR STÄDADE JAG INTE MER? Lev istället... =) Ta vara på det och de som betyder något. Dina barn, din partner och andra männískor som skänker dig glädje. Tvätten och disken finns kvar i morgon.

2. Att andra kommer med kommentarer som sårar ska du inte ta så hårt på.

(Om det inte är så att du verkligen HAR gjort något fel som du bör be om ursäkt för och gottgöra).

Du kan aldrig göra alla människor glada runtomkring dig. Det kommer alltid att finnas människor som ifrågasätter ditt utseende/dina val i livet/din personlighet. Rannsaka dig själv. Har de rätt? Oftast inte...och isåfall...SKIT I DEM! Kör ditt eget race! Du vet bäst vad som funkar för dig!

3. Bjud på dig själv! 

Visst, det kan vara lite genant ibland särskilt om man är lite blyg av sig men det GÅR att träna bort. Alla människor gillar folk med humor och självdistans...och du kommer att få SÅ mycket tillbaka!

4. Säg vad du tycker och stå för vad du tror på!

I längden gillar ingen en kappvändare och man mår så himla mycket bättre själv om man vågar säga vad man går och grunnar på. Även detta kan kännas jobbigt om man är blyg. Själv fick jag träna på detta i flera år men idag drar jag mig INTE för att göra min röst hörd. Och det känns som att jag är skyldig mig själv att göra just det.

5. Gå inte omkring och skuldbelägg dig själv.

Ingen mår bättre av att du går omkring och nervärderar dig själv. Allra minst du själv. Oftast har vi gjort precis så mycket som vi har klarat av för stunden och även om alla gör misstag så måste man acceptera dessa och GÅ VIDARE. Om andra har problem med ditt sätt att leva, stanna upp och tänk efter. Så länge du inte skadar dig själv eller andra har du rätt att leva ditt liv precis så som du själv vill. Andra människors moralkakor kan du kasta av dig så fort de blir serverade. 

6. Se upp för energitjuvar!

Ju bättre du blir på att upptäcka dessa personer...som drar ner dig med negativa kommentarer antingen om dig själv eller om andra...desto snabbare kan du minimera deras inblandning i ditt liv...och därmed må bättre själv! Omge dig med människor som ger dig positiv energi, som finns där för dig i vått och torrt och som får dig att må bra!

7. Satsa på dig själv.

(utan att för den delen klampa någon annan på tårna eller sko dig på någon annan)

Det är oerhört viktigt att du trivs i ditt eget sällskap. Och om du gör det kommer omgivningen säkerligen också att göra det. Tänk efter vad som gör dig glad, vad som hämmar dig och vad som får dig att må sämre. Gör sedan aktiva val utifrån dessa frågor och se till att bli den människa du helst av allt vill vara.

I kärleksrelationer...glöm aldrig dina egna behov och önskemål. Var öppen med att du har dessa och låt den andre få veta vad som är viktigt för dig. Ingen ska behöva gissa sig till sådana viktiga saker.

Bygg upp din egen självkänsla och ditt eget självförtroende och möjligheten att bli lycklig och harmonisk ökar AVSEVÄRT!!

8. Man får ändra/ångra sig. 

Det är aldrig för sent. Om något känns fel...tänk om. Tänk nytt. Om vi hela tiden gör saker på samma sätt kan vi aldrig tro att resultatet kommer att bli anorlunda än igår. Ta till dig andras åsikter och erfarenheter. Diskutera med vänner som du litar på. Våga se saker ur ett annat perspektiv. Det som funkar finns det ingen anledning att ändra på men det andra? Hur kan du ändra på det?

9. Våga ta chanser.

Man ångrar sällan det man gjorde utan snarare vad man aldrig gjorde. Du kan mer än vad du tror. Och om man inte vågar chansa kan man heller aldrig vinna. Så...sök det där jobbet...gå den där kursen...res och upptäck nya saker...berätta för den där personen du trånar efter vad du verkligen känner...Låt aldrig rädslan för nederlag ta över. Om du vågar chansa har du iallafall gett det ett ärligt försök. Om inte...kanske du ångrar det FÖR ALLTID.

10. Lev...IDAG!

Skjut inte upp till morgondagen det du kan ha glädje av idag. Visst får det ske med en viss måttlighet...skuldbelägg dig inte på kuppen. Men försök att hitta de där små sakerna i tillvaron som kan skänka både glädje, harmoni och tillfredsställelse utan att för den skull göra dig ruinerad. Försök att vara glad åt det du redan har och minns att man har inte roligare än vad man gör sig!

Vill avsluta och summera mina tankar med ett citat som återfinns på min fotoram i köket...och som är tänkt att bli en påminnelse både för mig själv och mina barn...

Live every day

Laugh every moment

Love beyond words

Visst kan väl en människas ålder spela in till viss del när det gäller personens sätt att leva, personliga mognad och förhållningssätt. Därmed inte sagt att den som är äldst alltid vet bäst eller på något vis är den som är den trevligaste, mest ansvarstagande eller den klokaste. 

Jag tror mer att det beror på en människas karaktär, de erfarenheter han/hon har gjort under livets gång samt förmågan till egen reflektion som avgör hur/om en människa utvecklas och vilka kvaliteter som den personen tillägnar sig. 

En ung människa kan således verka trött, bitter och sluten medan en äldre människa kan lysa av livskraft och dra andra människor till sig. 

"Att alltid vara en smula barnslig, det är att vara riktigt vuxen. "

Detta citat återfanns på en vägg i tamburen på mina barns förskola och jag brukade stanna upp och begrunda detta ibland när jag hämtade eller lämnade mina juveler. Visst är det så? Att ha tillgång till sin humor och att våga bjuda på sig själv...det tyder på mognad. Den slags mognad som åtminste jag inte besatt under tonåren då allt  sådant var pinsamt. 

Gammal som ung...det hänger på dina egna kvaliteter och din egen förmåga till socialt samspel med andra människor huruvida du kommer att uppfattas som trevlig, rolig och intressant eller inte. Och om du kommer att sitta ensam eller omges av andra roliga intressanta människor. 

Idag kändes det att hösten har kommit på riktigt. Luften var kall o frisk när jag promenerade till jobbet tidigt i morse. På ditvägen gick jag rätt raskt men på tillbakavägen unnade jag mig att gå i ett långsammare tempo och njuta av höstens alla färger som lyser upp de buskar och träd som kantar min väg.

Jag fick plötsligt syn på detta enormt vackra löv som vackert som ett smycke låg vid vägkanten. Jag vet inte om jag någonsin kommer att älska hösten så som jag älskar sommaren...men när det kommer till detta löv...

I LÖV IT!

Gick till vårdcentralen efter jobbet för att ta bort ett födelsemärke på hakan som jag har dragits med sedan urminnes tider.

Självfallet hamnade jag hos en läkare som jag inte har något speciellt gott förtroende för. Därför visste jag inte om jag skulle vara tacksam eller livrädd när han berättade att ingreppet egentligen var av kosmetisk karaktär men att han skulle göra ett undantag och ta bort märket på direkten.

Han varnade för att bedövningssprutan skulle sticka till. Det var ingen underdrift kan jag meddela. Det som var än värre var dock att den inte kan ha gjort mycket till verkan. Läkaren ödslade nämligen ingen tid utan stansade direkt ut märket så fort han dragit ut bedövningssprutan. Och jag hade inte i mina vidaste fantasier kunnat föreställa mig att det skulle göra så ont.
Jag försökte behärska mig men kunde inte låta bli att skrika aj aj...alltmedan ögonen tårades. Efteråt letade han febrilt efter nåt att sy med medan blodet rann nerför papperet på halsen. När sköterskan anlände skämtade han friskt om att han skurit av min halspulsåder o frågade mig om jag åt nån blodförtunnande medicin vilket jag ju inte gör (tar ingen medicin alls förutom någon alvedon ibland).

Efter att ha blivit sydd och omplåstrad fick jag sedan vila en liten stund på britsen. Blek, kallsvettig, lätt illamående och svimfärdig.

Det där gör jag inte om i första taget. Usch!!
Men nu är det gjort! Jag får stå ut med att se värre ut än vanligt i en vecka bara tills st ska tas bort.

Dagens hissa går till bedövning som funkar!
Dagens dissa går till läkare som inte tycks ta reda på om den gör det eller ej.