Idag firas Barnkonventionens grundande.

I Borlänge kommer man att gå i fackeltåg klockan 17 från Kupolen (samling vid tunneln till Ikea) till Cozmos där det blir uppträdanden, tal och prisutdelning.

Hoppas att flera gör som jag och deltar i firandet. För barnens rättigheter. Och för att alla barn är alla vuxnas ansvar.

Låt oss skapa en tryggare värld för barnen genom information av -och framförallt genom att följa- denna konvention.

??

Har en tarotkortlek och en tillhörande bok. Jag har spått vänner å bekanta på skoj gratis i drygt 10 år och det brukar stämma riktigt bra. Idag känner jag mig extra snäll och erbjuder de 5 första som kommenterar ett "dagens kort" där du får reda på vad som är viktigt för dig att tänka på just nu. Skriv en siffra mellan 1-78 och det enda som jag önskar är att du kommenterar kortet/svaret så jag får veta om det stämde eller inte. Shoot!! ??

Förväntansfull...förvånad...ledsen och besviken...misströstande..Förväntansfull förvånad...ledsen och besviken. Omtumlad och resignerad.

Veckan började med en sjujävla känslomässig bergochdalbana.

Som om jag inte fått min beskärda del redan...

Lugn och ro. Vill ha lugn och ro.
Och medvind. En himla massa medvind.
Det är min tur nu.

Även jag vill. Vill ha en egen måne.
Som JAG kan åka till.

Där jag kan glömma alla besvikelser.
Grusade förhoppningar. Och kraschade drömmar.

På min måne existerar bara jag. Och bara nu.

Där härskar lugnet. Tålamodet. Kärleken i dess renaste mest osjälviska form.

Kärleken till mig själv. Mina barn och mina vänner.
Den är snart här. Min egen måne.
Den börjar så smått ta form inom mig.


Idag...känns den så långt bort...
men i morgon kära måne...då närmar jag mig dig. Igen.

" Detärbaraattbrytaihopochkommaigen."

Ditt val. Du ville inte kämpa. Du kanske inte förmådde/orkade/helt enkelt inte tyckte att jag var värd det.

Men kom ihåg det sen. Kom inte till mig och gråt.

Du lät mig gå. Ditt val.

Inte mitt.

Jag ser mig själv som en ekonomisk person. För mig innebär det att jag ogärna betalar överpris för saker, rättar munnen efter matsäcken ( dvs utgifter efter inkomster ) och ser till att prioritera viktiga saker (som räkningar och mat) framför en massa lulllull som jag inte egentligen behöver. Av ovan nämnda anledningar har jag aldrig sett mig som någon potentiell medverkande i Lyxfällan eller kund hos Kronofogden. Det senare skulle inte ha varit en omöjlighet eftersom jag varit sjukskriven i nästan 50%av tiden de senaste 5 åren och jag är en ensamstående trebarnsmamma. Men så är alltså inte fallet. Ekonomin är oerhört viktigt att hålla koll på enligt mig .MEN...

Snålhet är fruktansvärt oattraktivt. Jag hoppas att jag inte är en snål person trots att jag levt snålt många gånger (som fattig student, deltidsarbetande förälder och nu slutligen som ensamstående och dessutom sjukskriven mamma. .

Nu kan man ju vara snål på olika sätt; man kan vara snål med att ge av sig själv, snål på att ge komplimanger och uppskattning men det jag tänkte beröra idag är den ekonomiskt snåle typen. Den där Snål-Ove som många av oss känner igen i någon i vår omgivning .

Själv har jag kommit i kontakt med personer som har drag av SnålOve- mentalitet i olika utsträckning.

En fd kollega som var ensam heltidsarbetande utan barn och med extraknäck som envisades med att snåla varje gång hen kunde. Det rörde sig om allt från kommentorer som 'jag tänker absolut inte bidra med ett par ägg hemifrån för att baka på jobbet " till " ska du inte äta all din förrätt" ( när hon självklart inte beställt någon ). Väldigt osmickrande personlighetsdrag enligt mig..och jag var inte ensam om den uppfattningen. Inte blev min inställning bättre när jag sedan fick höra av en annan kollega att hon sett med egna ögon att vår "Ove " har sjusiffriga belopp på sitt bankkonto. En bedrift som är att beundra på vår kommunala lön men WTF lev lite också och snåla inte så in i bänken att det till slut suger energi och pengar från dina generösa vänner och kollegor! !

En del män som jag har dejtat har visat drag av Snål Ove. Egentligen kanske de mest var tanklösa som den där skåningen som flyttat till Stockholm och kom på besök en helg. Han tänkte inte på att mina sista pengar gick till att hålla oss med mat den helgen eftersom jag var sjukskriven och att jag verkligen hade uppskattat om han hade bjudit på restaurangbesöket som han gärna ville göra. Jag är ju en väldigt självständig och stolt kvinna som är van att reda mig själv och att betala för mig. Men just då hade det varit en enorm befrielse att slippa låna pengar för att klara sista dagarna på månaden.

Att våga möta sina största rädslor. Att ta det där första svindlande steget på okänd mark. Att kasta sig ut och våga pröva sina vingar. Hisnande otäckt till en början men en enorm befrielse när man väl lyft från marken.

Så många år som JAG inte vågat. Inte orkat. När tryggheten över det invanda blivit det bekväma och vunnit över längtan efter något bättre.

Idag säger jag JA till förändring. JA till förbättring. JA till mig själv. Och JA till livet.
Jag vågar. Fast besluten att lyckas. Och om jag faller finns min trognaste partner där för att lyfta mig igen. Min inre röst av en längtande pushande själ. Som inte nöjer sig innan den finner ro och harmoni. JAG finns där för mig.

Runtomkring mig har jag en massa vänner som kämpar med det ena och det andra just nu. Missbruk, sjukdom, separationer och mycket mer. Ibland är jag glad att bara få finnas där i periferin. Att få lyssna och förhoppningsvis sprida lite glädje och ge tröst. Men ibland vill jag mer än så. Jag vill ruska om. Få personen att vakna. Få hen att inse att livet är så mycket mer. Du är inte din sjukdom/ditt missbruk. Dina personliga begränsningar finns där för att du tillåter dem att finnas. Din rädsla finns där eftersom du inte funnit frid med dig själv och dina inre demoner. Eftersom du inte törs leva i kärlek till dig själv och till omgivningen i en tillit om att det ordnar sig. Men att du själv är den som måste finna din inre lycka. Och inte vara rädd för att ta emot hjälp på vägen.

Det sista året har jag sagt obekväma saker till en del av mina vänner. Ord som säkerligen väckt både ilska,sorg och frustration. Jag har sagt saker de inte velat höra men av kärlek har jag inte kunnat låta bli. Jag hoppas att de hörde inte bara det jag menade som konstruktiv kritik utan även orden att du väljer själv och jag finns här oavsett. Jag tror att de förstått att mina intentioner är/var goda eftersom vi fortfarande är vänner. Vänner i med- men framförallt i motgång.

Så istället för att jaga rikedom, ytlig bekräftelse och tillfällig lycka. Istället för att slå ihjäl tiden genom att stirra på en skärm. Börja umgås med dig själv. Och öppna upp dig för dem du har omkring dig. Våga låta dem se den du egentligen är. Titta på dina tankar. Sålla. Vad gör dig lycklig och vad hindrar dig från att leva livet fullt ut!!?? Vem hindrar dig? Oftast är det ingen annan än du själv. Du sätter dina egna gränser och du väljer själv vilka känslor du vill göda. Rädslorna eller kärleken. De som du matar kommer garanterat att växa. Glöm inte att den enda som garanterat kan göra dig lycklig har du tillgång till hela tiden. Ta en titt i spegeln.

Ibland är man inte i ett skede då man klarar detta själv. En styrka är att se när man behöver hjälp och vågar ta emot den. Jag finns här för dig min vän. När du känner att du behöver bli lyft lägg din hand i min. Våga be om min hjälp och jag lovar att inte svika. Jag kanske inte kan lära dig att flyga men jag kommer ALDRIG att sluta med att hjälpa dig bygga dina vingar.

Till en mycket god väninna på hennes födelsedag. Tyvärr har hon flyttat pga kärleken men det unnar jag henne. Även om jag saknar henne.