Jag tycker att det är lite skoj att kika på vilka personer som har gjort mest inlägg under dagen. Är det de som har skrivt mest verkligen eller hur har de gjort för att nå toppen?

Att jag lägger ner så mycket tid på bloggandet och ens bryr mig om vilka jag "tävlar" mot, och dessutom har tid att göra det, tyder väl på att jag har för mycket dötid och ett för långrandigt liv. Ungefär som med Facebook.

"Alla barnen hade Facebook. Utom Siv. För hon hade ett liv."

Idag när jag kikade på vem som hamnat som nummer 1 på antal inlägg såg jag att personen hade mer än 100 (!!!) inlägg. Svårt att toppa. När jag nyfiket kikade in på hennes blogg fann jag...nada...en massa tomma inlägg...vilket fusk!

När det gäller toppen av antal besökare inser jag att det inte är lönt att ens sikta på att hamna bland de hundra första. Men när det gäller inlägg har det inte varit omöjligt att hamna bland de 5 i topp. Jag kommer dock aldrig att slänga in en massa foton eller tomma inlägg bara för att klättra i listan. (Denna kanske gränsar liiite ändå hihi).

Självklart blir man ju lite nyfiken på vad de kan ha för klokt att säga, de som skriver så rackarns mycket. Och lika självklart blir åtminstone jag besviken när jag inser att de kan vara de som skriver minst.

Shame on you!!

Ps. Jag inser förstås att det finns folk som inte bryr sig om att hamna på topplistan och som bara vill dela med sig av sina foton. Själv vill jag leverera fler inlägg för att få fler läsare. Och då tror jag att det kan va en god ide att hamna i topp för inlägg.

Kikade nyfiket igenom topplistan för flest läsare på Bloggplatsen. Vad är det folk skriver om som attraherar mest läsare? Förvisso kan det ju vara så att den med störst kompisgäng (dvs INTE jag) per automatik får flest läsare men ändock så borde det ju vara nåt som intresserar läsarna som gör att de kikar in. Mat, hälsa, recept, pyssel och mode tycks vara sådan ämnen. Inte så konstigt, eftersom dessa ämnen borde tilltala den breda massan. Det är säkert svårare att hamna på topplistan om man skriver om snävare intresseområden, såsom tex modellflygplan eller frimärkessamlingar. 

När jag rannsakar mig själv är dessa populära områden sådant som intresserar även mig, i mer eller mindre utsträckning. Jag läser gärna recept och tips på hur man går ner i vikt/behåller vikten, hur man kan pyssla ensam eller med barnen osv. Men kanske är det så att jag hellre söker direkt på sådana sidor på nätet där jag får en uppsjö med tips direkt än att jag scrollar mig ner i någons blogginlägg. 

Jag kanske kommer att ändra mig. Jag är en såpass ny bloggare att jag inte har funnit mig helt tillrätta än. Personligen kommer jag nog dock att hålla mig till en mycket personligare vinkling på mina inlägg, där mina reflektioner och funderingar får vara den röda tråden. Jag lockar kanske inte till mig några stora skaror läsare på det viset, men mitt skrivande kan fortsätta fylla sin huvudfunktion, nämligen som en typ av dagbok, ett forum för att skriva av mig.

Tokig OCH spontan...härligt härligt men farligt farligt  

Jag har en hypotes som säger att om man hamnar bland de absolut översta på listan för antal inlägg så får man fler nyfikna besökare på sin blogg. Sant eller inte, den sista veckan (som även är min första som bloggare här) har jag faktiskt hanmnat på båda listorna (antal inlägg och antal besökare) i åtminstone några timmar. 

Lite skrämmande när jag tänker efter, både vad gäller inlägg och besökare, eftersom jag hittills så gott som aldrig har gått tillbaka och läst igenom ett inlägg som jag skrivit för att göra det bättre, varken språkligt eller innehållsmässigt.

Detta innebär alltså, i klartext, att jag inte bara pratar utan att tänka efter så mycket innan oftast...utan alltså också skriver utan att tänka efter så mycket efteråt. Det tillhör väl min personlighet kanske. Vädurar är öppna har jag läst och detta stämmer banne mig in på mig åtminstone. Jag är inte bara ruskigt ÖPPEN utan jag är även ruskigt SPONTAN.

I min blogg kan man kanske läsa sig till det genom att man ser att jag inte drar mig för att diskutera en del mer eller mindre känsliga ämnen och att jag utelämnar rätt privata saker om mig själv. På gott och ont. Som den kanske tokiga och spontana människa jag är. Mitt användarnamn här som jag valde lite hastigt och lustigt (även det utan någon längre betänketid) var kanske inte så dumt ändå. Tokspontan. Thats me. In a nutshell.

Jag hoppas att jag inte kommer att ångra denne öppenhet och att folk kan se bakom mina pekpinnar, mitt moraliserande och mina spontana kommentarer om ditt och datt. Jag har alltid sett mig själv som en ödmjuk människa trots mitt raka sätt och jag hoppas verkligen att andra också ska få den bilden av mig. 

Ta inte livet så allvarligt. Du kommer ändå inte ur det levande. 

Man har inte roligare än man gör sig.

Kan man ha roligt åt lite har man mycket att vara glad åt.

Som sagt är jag en sucker för ordspråk och detta är något som jag hoppas inte ska störa mina läsare alltför mycket.