Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat emellan och det är bra. Jag saknar dig mindre och mindre. Jag har glömt dig en vacker dag. (Melissa Horn)

Jag drömde om dig i natt igen. Det är väl typ den fjärde gången på bara de få veckorna som gått sen det tog slut mellan dig och mig.

Det har inte varit tal om några rosenröda drömmar...utan helt vardagliga.

Men jag vill inte drömma fler drömmar om dig. Du har släppt taget och gått vidare. Det trodde jag att jag också gjort. Och på dagarna går det bra. Men det är värre vissa kvällar och nätter.

Jag saknar dina kramar och pussar. Jag saknar ditt leende och dina underbara sms.

Jag saknar förhoppningarna och drömmarna om en gemensam framtid.

Men jag saknar inte alla missförstånd. Alla gånger som min självkänsla fick sig en törn på grund av ditt behov av att göra som du vill utan beaktande om hur det påverkar mig.

Jag saknar den jag trodde att du var. Inte den du visade dig vara. Nu vill jag inte sakna dig alls. Så sluta hemsök mig i mina drömmar. Du är en fin man och jag älskade dig. Men du och jag var inte meningen att bli.

Jag har saker som är dina men håll dig borta från mig tills jag har slickat mina sår.Jag vill inte se dig innan sorgen har lämnat mitt hjärta.

Det du behöver kan jag ställa utanför dörren.

Och jag vill aldrig mer hoppas. Aldrig mer sakna. Aldrig mer drömma. Om dig.

Jag fick en massa äpplen av min snälla kollega idag.   

När jag så gick över gården från parkeringen efter jobbet satt 2 grannar ute och jag berättade vad jag hade i påsen. När de fick veta vad jag bar på och att jag skulle hem och baka äppelpaj efter att jag handlat lite fick jag lova dem att bjussa. 

Skyndade mig in och trots lättare huvudvärk efter en rätt intensiv dag på jobbet slängde jag snabbt ihop en paj medan jag dammsög, bäddade, slängde i en tvätt och plockade undan här hemma. Efter en dryg halvtimme var lägenheten OK och pajen färdiggräddad. 

Jag drämde iväg ett sms att pajen var klar och att det bara var att pallra sig in, varpå en av de nu 3 grannarna som satt ute ringde upp och sa att han varit vaken sedan halv 3 och att han nu skulle slänga sig in i duschen och sedan snart göra kväller. Han föreslog att vi tog fikat imorrn istället, ute. 

Det hade man för att man stressade, nåja det var ju skönt att det blev någorlunda städat. Och kidsen lär uppskatta pajen. Sen får vi väl se om det blir nåt kvar till i morrn. Djungelns lag vetdu ;)

Slappartajm nu...äntligen!!

Så var det dags igen. Lika bra att sätta igång direkt. Egentligen är jag lite senare ute än vanligt. Det är som med städning ungefär...ett nödvändigt ont men förbaskat skönt när det är gjort och man med gott samvete kan sätta sig ner och bara slappa. En metafor som man oxå skulle kunna vända på, slog dig mig nu. Med städning samlar man ju ihop utspridda saker och för in det på rätt plats. När det gäller det jag ska företa mig är det precis tvärtom. Man tar från den rätta platsen och sprider ut det på olika saker.

Det är dags gott folk, att betala månadens räkningar.

Ps. Ingen höjdpunkt kanske men det är ganska skönt att känna att man slipper tänka på att boka möte hos en budgetrådgivare och bli kontaktad av Lyxfällan senare under året..

Kikade nyfiket igenom topplistan för flest läsare på Bloggplatsen. Vad är det folk skriver om som attraherar mest läsare? Förvisso kan det ju vara så att den med störst kompisgäng (dvs INTE jag) per automatik får flest läsare men ändock så borde det ju vara nåt som intresserar läsarna som gör att de kikar in. Mat, hälsa, recept, pyssel och mode tycks vara sådan ämnen. Inte så konstigt, eftersom dessa ämnen borde tilltala den breda massan. Det är säkert svårare att hamna på topplistan om man skriver om snävare intresseområden, såsom tex modellflygplan eller frimärkessamlingar. 

När jag rannsakar mig själv är dessa populära områden sådant som intresserar även mig, i mer eller mindre utsträckning. Jag läser gärna recept och tips på hur man går ner i vikt/behåller vikten, hur man kan pyssla ensam eller med barnen osv. Men kanske är det så att jag hellre söker direkt på sådana sidor på nätet där jag får en uppsjö med tips direkt än att jag scrollar mig ner i någons blogginlägg. 

Jag kanske kommer att ändra mig. Jag är en såpass ny bloggare att jag inte har funnit mig helt tillrätta än. Personligen kommer jag nog dock att hålla mig till en mycket personligare vinkling på mina inlägg, där mina reflektioner och funderingar får vara den röda tråden. Jag lockar kanske inte till mig några stora skaror läsare på det viset, men mitt skrivande kan fortsätta fylla sin huvudfunktion, nämligen som en typ av dagbok, ett forum för att skriva av mig.

I morse gick jag upp ur sängen med föreställningen att det var torsdag. Varför har jag ingen susning om  men det fick sina konsekvenser ganska direkt. 

När jag såg juniors blåa skolmapp påminde jag honom om att den måste han komma ihåg att ta med sig idag för på torsdagar skulle de enligt tidigare hemskick få läxa med sig hem i denna. Och det var då tanken slog mig.

Rätt men ändå fel. LÄXA!!

Klassen hade såklart läxa även till denna torsdag, jag letade i minnet och fick fram en bild av ett mattepapper med mätuppgifter. 

Med bara 15 minuter kvar till skolstart letade jag febrilt fram läxpapperet bland en massa andra viktiga papper (strukturera får bli ledordet i höst för min del). Tvåagluttare placerades på en köksstol, papperet slängdes fram på bordet tillsammans med penna och linjal ( det fanns ingen tid att leta fram måttbandet). MÄÄÄT!

Jag hjälpte honom att mäta ett mjölkpakets höjd, bredden på en kudde och lite annat smått och gott. Fort gick det. Men jag tror att han hängde med. Jag hoppas verkligen det. Efter att han plitat ner våra mätresultat stoppade jag i pärmen i ryggsäcken och skickade honom till skolan. När han gick ut genom dörren slog det mig att han kanske ville veta när han skulle få gå hem idag. 

Ja just ja du ska gå till halv sju idag sa jag till hans ryggtavla. Ok, svarade han. För att ett ögonblick senare då poletten ramlat ner utbrista. Va? Till Halv sju? Åhhhh nej! Det blir bra, svarade jag och drog igen dörren efter honom. För att en stund senare minnas att ja just ja, det är ju onsdag idag. Tiden stämmer. jag jobbar em och det är därför som jag sitter här. Men läxan, den är till i morgon. Vilket är tur, för när jag kikade i veckobrevet insåg jag att vi glömt att göra läsläxan som redan dragit igång. Nu hinner vi iaf läsa ikväll. Alltid något. 

Vimsig mamma som känner sig allt annat än ansvarsfull idag. Stackars barn. Men det blir nog folk av dem ändå. Får man hoppas. 

Jahapp, så har man avverkat sista logdansen för i år då. Troligen. Åtminstone den sista i Borlänge. För den sista sommardansen i Tyllsnäs hölls nämligen igår till dansbandet Blender.

Personliga reflektioner från säsongens danser (som inte blev alltför många men ändock)

1. Det är dags att investera i nya skor.

Jag måste investera i ett par riktiga dansskor. Inte nog med att de jag använde igår är rätt mesiga (och att en man frågade om det var golfskor en gång) utan de är rätt obekväma oxå. Inte för att gå i, men för att dansa i. Jag får allt hosta upp med de 700 kr som Skohuset tar för ett par dansskor (jippie, de har sådana äntligen till försäljning. Det var tydligen efter dansbandsveckan i Mora som någon bestämt att de skulle testa hur försäljningen avlöper i Kupolen). Kanske kommer jag att dansa sååå himla mycket bättre med nya skor. Antagligen inte. Men åtminstone slipper jag att bli så trött i fötterna. 

2. Jakt på dansssällskap ska påbörjas under hösten.

Jag måste hitta lite danssällskap. Någon som vill hänga med då och då ut på danser, inomhus som utomhus. Under själva dansandet är det helt OK att vara själv. Men under fikapausen är det mer eller mindre DÖDEN. Vad ska man göra? Vandra planlöst omkring? Trycka i sig en korv i sin ensamhet? Sitta och glo på folk? Nja, De gånger jag har haft någon med mig har man haft någon att prata med i pausen och det är bra mycket trevligare. 

3. Mer träning för min del.

Jag borde nog utveckla min danskunnighet och pallra mig iväg till Borlänge Dance drop in kurs som brukar hållas på söndagar på Galaxen i Borlänge. För det mesta känner jag att jag följer rätt skapligt 8och jag brukar faktiskt få en och annan komplimang för detta) men det händer lite då och då att jag blir lite full i skratt för att jag blir osäker på om jag verkligen gjorde rätt i den där turen. 3 kurser är således inte nog. Jag vill bli bättre!! Kikar då och då på duktigare kvinnor som är så pass duktiga att de kan spexa till det lite, krydda dansen! Blir avis!

Det vill jag oxå kunna göra. 

4. Det är spännande med kändisar (eller?)

Ibland är jag bra barnslig. När jag insåg att en av dansarna som hållit till på Tyllsnäs i år är en fd. dokusåpakändis från Tv (en av bönderna som sökte kärlek) tyckte jag att det var himla skoj och lite spännande. Med följden att jag måste kika lite extra på honom, då och då men diskret. Inte för att jag känt någon som helst dragning till karln eller haft en önskan om att få dansa med människan utan helt enkelt för att det är ett bekant ansikte, någon som jag följt från tv soffan. En B eller ska man säga C kändis.

 Ibland är jag som en tonåring! 

5. Vattenflaska är superpraktiskt

Förvisso kan man alltid gå och hämta vatten men vissa kvällar går det åt så pass mycket vatten att det är bra mycket bekvämare och mer tidsbesparande att ha en vattenflaska som man fyller på istället för de små fjuttiga plastmuggarna som erbjuds. Lyckas man sedan hålla koll på var man ställer den och hur den såg ut är det ÄNNU mer praktiskt och tidsbesparande. 

6. Lagom är bäst

Gårdagens dans bekräftade det jag alltid har tyckt. Det är som roligast när det är lagom mycket folk uppe på dansgolvet. Igår kändes det som att hela logen myllrade av danssugna som trängdes, svettades, knuffades och förvisso hade himla skoj men som ändå med fara för sin egen hälsa gett sig den på att beta av några bugg och foxtrot danser. Själv blev jag trampad på. En gång. Två gånger. Tre gånger. När jag sedan blev sparkad av en kvinna som gjorde något slags sidoskutt med benen rakt åt sidan (samma sida haha) som jag inte skulle våga mig på fick jag mer eller mindre nog. Vid pausen kände jag dessutom av min tidigare begynnande huvudvärk efter att ha suttit hos frissan med en superobekväm hätta i en timma. Så jag åkte hem till mina älsklingar istället och avslutade kvällen med dem.

Jag skulle antagligen kunna rabbla upp fler reflektioner men nöjer mig med sex. För det kan kan väl aldrig vara fel. 

Ikväll är det dans på Tyllsnäs udde i Borlänge. Jag är vldigt lockad av att gå dit och svänga mina lurviga, inte minst för att det är sista logdansen i vår lilla stad för denna säsong.

Jag drar mig till minnes hur det var sista gången jag var dit, för några veckor sedan. Jag hade lyckats dra med mig en väninna som vanligtivis inte är ute mycket alls och dansar, vilket hon oroligt påpekade då och då på ditresan.

Som vanligt var det mycket folk där. Och som vanligt väldigt skoj. Jag slås varje gång av tanken att Det ÄR ju jätteskoj att dansa...även om jag glömmer av det ibland mellan danstillfällena och blir bekväm och sitter hemma och såsar framför dumburken som den breda massan svenskar. 

När halva kvällen har avlöpt slås jag av en annan tanke. Den kanske längsta mannen jag någonsin har sett är där och dansar. När våra blickar möts (och jag nästan får akut nackspärr) tänker jag i ren desperation: Bjud inte upp! Bjud inte upp! När man tänker tvärtom nån gång (Bjud upp, bjud upp) brukar det inte slå in. Inte denna gång heller. Självklart styrde han stegen mot mig och bjöd upp. Och självklart tackade jag ja. För enda giltig ursäkt till att tacka nej på dansgolvet är enligt mig om man absolut måste vila/gå på toan eller dyl. 

Väl uppe på dansgolvet slås jag snabbt av en ny tanke. Han är bra. Riktigt bra. Han lyckas vika både rygg och ben på något smidigt obemärkt sätt och dansen flyter på. Han snurrar mig så snabbt att jag plötsligt utbrister: Och jag som glömde åksjuketabletterna hemma mellan skrattattackerna. Han tycks tycka att det är skoj att dansa med mig. Och jag tycker sannerligen att det är skoj att dansa med honom.

Därför vill jag slå fast en gång för alla:

Storleken har ingen betydelse.

Åtminstone inte på dansgolvet!!

Idag när jag låg och nattade barn på vilan märkte jag att telefonen vibrerade (jag hade den på ljudlöst). När jag sedan kikade såg jag att jag missat ett samtal från minstingens fritids. Den första tanken som slog mig var att nää, nu är han sjuk och jag ringde snabbt tillbaka.

I andra änden svarade en ny manlig fritidspedagog på skolan. Han berättade att flera barn i klassen, bland annat min son, hade för vana att "testa" honom och han bad mig att prata med min son om detta hemma. Jag blev minst sagt förskräckt eftersom jag alltid trott att han höll sin lite rebelliska läggning (läs trotsiga) i hemmet och alltid visade upp en frommare sida ute bland andra människor. Han sa att även andra pedagoger hade yttrat liknande kommentarerom min son (inte den om hans trots i hemmet men ni fattar).

Nåja, nu fick jag inte reda på riktigt vad som hade hänt, men eftersom fritidspedagogen valde att ringa oss föräldrar så antar jag att han såg ganska allvarligt på detta.

Själv hoppas jag verkligen att jag kan förmå min son att skärpa till sig och uppföra sig väl i skolan. Jag tycker att jag har gjort allt för att mina barn ska visa respekt och lyssna på andra, särskilt de vuxna. Dessutom hoppas jag för alla inblandades skull att denne fritidspedagog ser till att sätta sig i respekt hos dessa tvåagluttare. Det behöver man inte vara elak för att vara, utan enbart konsekvent, tydlig och respektingivande.

Heder åt fritidspedagogen som sa att han skulle fortsätta ringa när något problem uppstår och att han uppmanade mig som förälder att göra detsamma. Det var modigt och ansvarsfullt gjort. För jag, liksom han, vill ha en tydlig och direkt kommunikation med hemmen. Och så vill jag förstås ha en snäll son...och ingen värsting!