Jag beklagar sorgen är ord som inte räcker till. De känns pyttiga och förmätna, torftiga och stela. Men vad säger man?

I går fick jag det värsta telefonsamtalet jag någonsin har fått. Min syster ringde strax före elva på kvällen och jag kände direkt att något var väldigt fel.

Och fel var det. Alldeles för jävligt fel. Min stackars syster hade drabbats av varje förälders största fasa och sorg; nämligen att mista sitt barn.

Min älskade systerson som jag aldrig riktigt hann lära känna hade kört av vägen och rakt in i ett träd. Bilen gick nästan itu på mitten och han och min systerdotters sambos son som båda fanns i bilen miste sina liv.

Så fruktansvärt tragiskt. Två unga män som inte hunnit bli pappor än. Som hade hela livet framför sig. Och som efterlämnar familj, släkt o vänner i sorg och förtvivlan.

Älskade Patrik. Du var en kämpe som trots några tuffa år lyckades få rätsida på ditt liv. Allt tycktes flyta på. Jobb, vänner o sambo.
Så orättvist att du fick lov att lämna oss. Så onödigt.

Jag hoppas att ni inte hann lida utan att slutet kom fort. Och att de närmaste sörjande kan finna tröst i varandra o i fina minnen av er båda. Och att ni har frid där ni är.

R.I.P

Ramlade nästan baklänges av förvåning när jag såg bröllopsbilder upplagda på Facebook häromdagen på en vän. Och hans fru får man ju då förmoda.

Jag hade ju skrivit med denne man för bara några veckor sedan o han nämnde ingenting om någon ny fling. Eller flickvän. För att inte säga fästmö.

Förvirrelsen var total. Känslor av glädje och upprymdhet över att min vän äntligen (!) hade hittat kärleken (och inte bara det utan gått framför altaret m henne) blandades med en smula bitterhet över att han inte nämnt detta.

Men...i ärlighetens namn så är vi inte sådär jättetjenisvänner utan mer sådär harderhäntnåtnyttsedanvisistpratade för sisådär ett halvår sedan. Och dessutom hade bröllopet ägt rum utomlands. Å då pratar vi inte om i något grannland utan i vackra delar av Asien.

Nåja, självklart blev jag tvungen att slänga iväg ett meddelande till mannen i fråga. Hela 5 ord innehöll det men speglade ganska väl mina känslor. VA!? Har du gift dig?? Ganska snabbt insåg jag att det lät ganska otrevligt faktiskt så jag fick skicka ett ytterligare meddelande där jag gratulerade.

Han svarade att det hela gått väldigt fort. Han hade haft kontakt med en kvinna via nätet och under en vistelse i landet hade de sedan umgåtts oavbrutet och gift sig . Mycket vackra bilder på ett påkostat bröllop bevisade detta. Dock hade de inte registrerat äktenskapet utan tänkte vänta tills de visste att detta kändes helt rätt. Hon är tydligen en framgångsrik advokat så att hon skulle ta honom för pengarna behövde han inte befara.

Där och då fick mitt romantiska jag en liten törn i hjärtat. Men vem är jag att döma. De hade väl sina anledningar och jag kunde inget annat än önska dem lycka till.

Idag...typ en vecka senare är skilsmässan tydligen ett faktum. Eller snarare så kan man ju säga att bröllopet blev en illusion. Ett drömbröllop i FEL bemärkelse. Å nåt äktenskap bidde det aldrig.

Min luttrade vän loggade nämligen in på samma dejtingsida igen under falsk identit, tog kontakt med sin fru ( to be) som befann sig i sitt hemland och fick inte bara ett muntert svar tillbaka utan även hennes telefonnummer.

Åhhh vart är denna världen på väg?
Mitt romantiska jags inre är i gungning ordentligt. Mitt cyniska eftertänksamma jag har däremot fått lite näring. Tyvärr.

Vad hände
med våra förhppningar och tvåsamhet
När bröts de ner till
besvikelser, resignation och ensamhet

Vi två som skulle finnas för varandra
Leva här. Leva nu. Leva livet.
Dag som natt.
Höst som vår
Hur blev det så

Vart tog glädjen vägen
Den bubblande spirande framtidstron
Alla drömmar som vi delade
Vår längtan och vår tröst

Som bleka skuggor lever vi
sida vid sida
Våra hjärtan stängda
Våra tankar dolda

Vill vi nöja oss med detta
Små snuttar av glädje o kärlek
Outtalade önskningar
Rädslor och begär

Kom närmare mig
Lägg din hand i min
Vila i min famn
och se mig djupt i ögonen

Om vi vill så kan vi
Har vi fortfarande nåt att slåss för
så gör vi
För att vi vill
Tillsammans.

Om inte låt oss gå och gör det tryggt
Med tacksamhet för det som varit
Blicka framåt mot nya mål
Och lev här. Lev nu. Lev livet.