Hittade detta kloka citat nyss och log för mig själv en smula. För visst ligger det något i det? helt klart. A lot. 

Senast i morse sa jag just till min yngste son (som är den enda som är hos mig denna vecka):

-Du vet väl att mamma älskar dig!?

-Ja, svarade han.

-Du vet att mamma älskar dig även om vi blir osams och jag blir arg...och vad du än gör?

-Ja, blev svaret även nu.

-Men när du dör då, fortsätter du älska mig då? frågade han plötsligt och utan förvarning.

-Absolut, svarade jag. När jag är död kommer jag att fortsätta att älska dig och jag kommer att finnas nära dig utan att du ser mig och jag kommer att le varenda gång jag ser dig.

Jag tror inte på att vi ska behandla våra barn som kungar och drottningar. Jag tror inte på att vi ska låta dem bestämma allt ifrån matsedel och tv program till resmål. Visst ska de få vara delaktiga och visst ska de bli lyssnade på. Det är dock vi som föräldrar som måste ta vårat ansvar och leda våra barn in på rätt väg. Barn behöver regler och förmaningar. Utan dem får vi osäkra och förvirrade barn som tror att jorden snurrar runt deras huvuden. Dessa barn blir farliga inte bara för sig själva utan även för andra.

Barn behöver inte få bestämma. Men de behöver få prova sig fram. ta ansvar. Göra misstag. Göra bort sig. Säga fel saker. Göra fel saker. Det de också behöver är att vi vuxna finns där, med utsträckta armar. Att vi älskar dem som de är utan förbehåll. Alltid.

I somras köpte jag två par nya färgade jeans till junior, ett par gula och ett par aprikosa. På vinst och förlust. Jag menar, jag vet ju att han fullkomligen älskar färgglada kläder och redan har blå, röda och två typer av gröna byxor men nu insåg jag att jag var lite ute på hal is. Att båda byxorna skulle passa honom tvekade jag inte ett dugg på. Men skulle han sätta på sig de aprikosa eller skulle de bli utdömda direkt som "tjejjeans" och förpassas till vinden där en hel del byxor av äldsta sonens utvisade kollektion redan finns sparad?

Jag blev jätteglad åt att han utan vidare kommentarer glatt kom att använda båda paren hela sommaren. Jisses vad skönt att pojkar ÄNTLIGEN kan ha vilka färger som helst utan att någon reagerar!  Det är ju knappast så att en tjej frå gliringar för att hon använder blått. 

I måndags var det så dags för terminstart igen. På tisdag morgon la jag fram de aprikosa byxorna åt min nyblivne andragluttare. För att sedan inse att han valde bort dem och tog på sig andra byxor. Efter skolan frågade jag med viss bävan varför han inte satt på sig sina byxor som jag tagit fram. Och svaret var ganska väntat. Nä, några barn i skolan tyckte att de var fula. Vad svarar man på sånt som förälder? Jag minns faktiskt inte i skrivande stund vad jag sa mer än något i stil med att då är de dumma och fjantiga. Självfallet kommer jag dock inte att tvinga honom att använda de byxorna igen. Jag är mycket väl medveten om hur barn redan i förskolan har en uppfattning om hur man ska/inte ska klä sig. Tråkigt, minst sagt! Jag önskar att vi föräldrar satte på våra barn lite vad som helst under nån vecka under året, så att stereotyper för rätt och fel kläder kunder undvikas.

Låt tjejerna se hårda och tuffa ut med byxor hängandes på halv stång. Låt killarna bära kjol!

Nu hårddrog jag det hela, men ni fattar nog vad jag menar!?