Det finns en sak som skrämmer mig nåt så vansinnigt. Bortsett från att något skulle hända mina älskade barn.

Bara tanken på det får tårarna att bränna bakom ögonlocken.

Min rädsla har vuxit sakta men säkert den senaste veckan...för att nå sin kulmen idag.

Jag vill inte bli sjuk igen!!!!!!
Nu talar vi inte om förkylning el magsjuka eller liliknande banala sjukdomar.
Vi talar om maladaptiv stress/utmattningssyndrom.

Vi talar om stressrelaterade fysiska och psykiska åkommor...som magkatarr, huvudvärk, oro, ryggont, trötthet och sömnproblem. I ett första skede. Senare tillkommer den usla självkänslan o självförtroendet o känslan av bristande kontroll, sämre och sämre minne,tålamod och förmåga till koncentration. Och om man har otur...en sjujäkla ångest.

Jag vet. Var sjukskriven i ett halvår förra året. Har varit sjukskriven sedan i mars och f.n 25% i 4 v till.

Jag trodde att jag var redo för att jobba på heltid igen. Är himla tacksam gentemot Previas läkare som sjukskrev mig längre. För att undvika decidiv som det står i mitt senaste läkarintyg. Dvs återfall. Tack!!

Innan inskolningen av nya barn hade börjat kände jag mig starkare än på många år.
Nu har min magont kommit tillbaka. Magsår borde det inte vara då jag behandlades mot det i våras och det sällan kommer tillbaka.
Huvudvärken har även den varit en trogen följeslagare de senaste dagarna.

Idag när huvet känns Ok so far...men magen gör nåt så in i vassen ont...När jag är barnledig och inte vet om jag kommer att orka gå utanför dörren idag.

Då sätter rädslan in. På riktigt.

Äldsta sonen lyssnar gärna på rap och de sista dagarna har låten Håll om mig med Petter gått varm. Himla mysig låt, bra text och melodi. Kan varmt rekommenderas. När jag nu precis letade på den på youtube för att kunna läsa texten till slog jag jag av tanken på något som jag fullkomligen älskar och som får bli kärnan i detta inlägget, nämlligen KRAMAR.

Kramar sänker stress och ökar välbefinnandet.

Vårt näringsupptag förbättras

Vi blir mer smärtttåliga

Blodtrycket sjunker

Läkeköttet förbättras

Vi känner oss trygga och omtyckta av kramar

(Aftonbladet.se, relationer i Fokus 2011-07-29)

Jag måste erkänna att jag är ganska dålig på att krama mina barn. Jag fick nåt ryck för nåt år sedan då jag även då läste om hur positiva kramar är för människors välbefinnande. Så jag sa till mina barn att ungar...nu ska vi kramas mer, vi måste åtminstone kramas varje kväll innan ni går och lägger er. Dvs jag måste få ge dem e kram, jag syftade inte på någon fobollsliknande gruppkram eller dylikt. Sagt och gjort, kramarna gjorde sitt intåg i familjen. För en tid. Sedan glömdes de bort igen. Rackarns. Jag vill ju gärna tro att mina barn känner att jag älskar dem över allt annat ändå men ändock...Jag vet inte vad jag ska skylla på annat än att jag antar att jag inte blev kramad alltför mycket själv som barn. 

I en kärleksrelation är jag däremot en fena på det här med kramar. Då glöms de nämligen inte bort i första taget. Jag älskar att kramas i köket, medan man lagar mat/plockar fram frukosten eller dylikt. Jag älskar att sitta nära, nära i soffan och hålla om varandra framför en bra film. Jag älskar att krama hej och hejdå och go morgon och vad det nu kan vara. Hur himla mysigt är det bara inte med kramar, pussar, kyssar...ja all typ av närhet och gos? Det bästa i livet sägs vara gratis och det är jag faktiskt beredd att hålla med om. 

Såhär på kvällen, innan det är dags att gå och lägga sig själv i en kall säng kan detta krambehov blomma upp helt plötsligt, ur tomma intet. Och då skulle jag ge allt för en kram. 

Ni som har någon att krama på...njuut av denna lycka =)

Vi som inte har någon att kramas på...vi ses på Tyllsnäs på tisdag och smygkramas i form av dans ;)

KRAAAAAM på er därute!!!