Det här är Oliver 8 år. En sprallig och social kille som älskar dataspel, att leka med kompisar, spela beyblade och kula och att cykla. Som så många andra 8 åringar. Under hans första år i skolan hade han "ont i magen" eller "ont i benen" många, många gånger. Han frågade ofta på kvällarna om det var skoldag i morgon och om jag svarade ja, om han inte kunde få vara ledig då. Oliver hade nämligen sällan någon att leka med på rasterna. Detta vet jag eftersom Oliver berättade det för mig efter skolan ibland. Oliver är nämligen min son.

I förrgår gick jag på föräldramöte i Olivers klass. Läraren berättade att det var en lite "stökig" klass och att man på skolan hade börjat jobba med något som kallades normalläge. Normalläget gick ut på att alla lärare skulle ha en gemensam bild över hur klass-situationen skulle se ut, med lugn och ro och trivsel bland eleverna. Man hade även kommit överens om att i första hand föräldrarna och i andra hand rektorn skulle kopplas in om en elev stör på lektionerna. Jag räckte upp handen och sa att jag tyckte att det verkade bra, men att jag eftersom jag har en son som har gråtit och inte velat gå till skolan under större delen av ettan pga att han stått ensam på rasterna, undrade om de jobbade med kamratskapet på rasterna också. Det gjorde de sa hon.

Väl hemkommen från mötet berättade Oliver att 2 barn fått låna hans sparkcykel och haft sönder den med flit, varpå vi gick och pratade med den ena pojkens mamma. Idag när Oliver kom hem va han ledsen för att en annan pojke i klassen hade sparkat på honom, tagit stryptag och hämtat kompisar för att "spöa upp honom". Jag ringde kompisens pappa som tog detta på allvar och kom förbi och pratade om det. Vi hade ett bra samtal med pojkarna och jag hoppas att det blir bra nu.

Olivers ord när pappan stod i dörren svider dock i hjärtat och han och jag sa att nu blir det bra.

 "Det blir aldrig bra. Det blir bara bra någon dag sedan blir det lika igen." 

Jag har aldrig sett min son som mobbad i skolan. Han är en snäll och busig och social kille som alltid har haft kompisar hemma på gården. Nu börjar jag dock fundera hur det står till. Och hur det kommer att bli. Det har varit bättre det senaste halvåret då det har verkat som att han har lekt på rasterna. (Kanske gjorde det susen att jag besökte skolan och pratade med fritidspersonal och lärare om att jag anser att de måste hjälpa honom hitta kompisar på rasterna och att jag inte tycker att det är OK att ha en etta ska vara skoltrött. ) Jag hoppas verkligen att det håller i sig och att denna vecka bara var ett undantag. 

För jisses vad jag vill att han ska trivas i skolan, där han ju tillbringar det mesta av hans vakna tid. 

Och jisses, vad ont det gör i mig av tanken på det motsatta.

Fotnot. Kortet togs idag, 13-09-05 då han skulle gå till skolan. Eftersom det var fotografering idag ville han va lite extra fin i håret. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag firas Barnkonventionens grundande. I Borlänge kommer man att gå i fackeltåg klockan 17 från Kupolen (samling vid tunneln till Ikea) till Cozmos där det blir uppträdanden, tal och prisutdelning. Hoppas att flera gör som jag och deltar i f...

Har en tarotkortlek och en tillhörande bok. Jag har spått vänner å bekanta på skoj gratis i drygt 10 år och det brukar stämma riktigt bra. Idag känner jag mig extra snäll och erbjuder de 5 första som kommenterar ett "dagens kort" där du får reda på v...

Förväntansfull...förvånad...ledsen och besviken...misströstande..Förväntansfull förvånad...ledsen och besviken. Omtumlad och resignerad. Veckan började med en sjujävla känslomässig bergochdalbana. Som om jag inte fått min beskärda del redan....

Även jag vill. Vill ha en egen måne. Som JAG kan åka till. Där jag kan glömma alla besvikelser. Grusade förhoppningar. Och kraschade drömmar. På min måne existerar bara jag. Och bara nu. Där härskar lugnet. Tålamodet. Kärleken i dess r...

Ditt val. Du ville inte kämpa. Du kanske inte förmådde/orkade/helt enkelt inte tyckte att jag var värd det. Men kom ihåg det sen. Kom inte till mig och gråt. Du lät mig gå. Ditt val. Inte mitt. ...