Häromnatten drömde jag att jag och mina kära barn befann oss i ett hus som var beläget ute på vischan. Mitt i skogen. Idylliskt kanske man kan tro. Men drömmen var allt annat än idyllisk. 

Ute på gården härjade nämligen ett stort antal ungdomar som antagligen både var onyktra och påtända. För att inte säga våldsbenägna. Och av någon anledning försökte de ta sig in i vårat hus.

Förgäves försökte jag gång på gång leta reda på numret till den lokala polisen i Borlänge(för det var tydligen på hemorten vi befann oss) på eniromappen i mobiltelefonen. Utan att lyckas. Med hjärtat bultande minns jag hur jag istället uppmanade mina barn att tillsammans med mig ta sig ut genom det lilla toalettfönstret på baksidan av huset för att därifrån springa så fort som benen bar dem in bland träden utanför och ner till bäcken i närheten.

Sedan vaknade jag.

Den första tanken mitt vakna jag hade var: Varför ringde jag inte 112?

Den andra tanken som slog mig var: Jaja det var ju bara en dröm.

Den tredje: Men ändå? Varför inte 112?

Även om jag kan småle åt min bisarra reaktion både i drömmen och vid uppvaknandet kvarstår frågan. Varför drömde jag som jag gjorde?

Det är knappast första gången jag drömmer att någon eller några är ute efter mig och mina barn. Och den ena drömmen är läskigare än den andra. Men jag läste nånstans att man aldrig drömmer att man dör. Och det stämmer åtminstone i mitt fall.

Jag kan inte skylla på skräckfilmer för några sådana ser jag inte längre. Det var nästan 20 år sedan jag insåg att det finns nog med elände i livet ändå utan att matas med det i soffan hemma med en chipspåse i knät. 

Min kvasipsykologiska tydning av drömmen (och de många föregående på samma tema) är som följer:

Eftersom jag har mött många svårigheter ensam och med föreställningen och förhoppningen om att alltid göra mitt bästa för mina barn oavsett vem som sätter käppar i hjulet så drömmer jag också om liknande saker. 

Värre saker förvisso...men de betyder antagligen samma sak:

Jag har ensam ansvaret för mig och mina barns vällevnad. Människor och situationer kan röra om vår omvärld då och då och det är upp till mig att få oss att gå helskinnade ur dem. Jag kan inte lita på att någon annan hjälper mig utan måste se till att lösa problemen själv. 

Nu hoppas jag få slippa mardrömmar ett tag framöver. Nu vill jag bara drömma FINA drömmar. Såna som gör att man vaknar leende. Alltså såna som andra än jag drömmer. Hihi.

Sweet dreams to all of you!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag firas Barnkonventionens grundande. I Borlänge kommer man att gå i fackeltåg klockan 17 från Kupolen (samling vid tunneln till Ikea) till Cozmos där det blir uppträdanden, tal och prisutdelning. Hoppas att flera gör som jag och deltar i f...

Har en tarotkortlek och en tillhörande bok. Jag har spått vänner å bekanta på skoj gratis i drygt 10 år och det brukar stämma riktigt bra. Idag känner jag mig extra snäll och erbjuder de 5 första som kommenterar ett "dagens kort" där du får reda på v...

Förväntansfull...förvånad...ledsen och besviken...misströstande..Förväntansfull förvånad...ledsen och besviken. Omtumlad och resignerad. Veckan började med en sjujävla känslomässig bergochdalbana. Som om jag inte fått min beskärda del redan....

Även jag vill. Vill ha en egen måne. Som JAG kan åka till. Där jag kan glömma alla besvikelser. Grusade förhoppningar. Och kraschade drömmar. På min måne existerar bara jag. Och bara nu. Där härskar lugnet. Tålamodet. Kärleken i dess r...

Ditt val. Du ville inte kämpa. Du kanske inte förmådde/orkade/helt enkelt inte tyckte att jag var värd det. Men kom ihåg det sen. Kom inte till mig och gråt. Du lät mig gå. Ditt val. Inte mitt. ...